Upptäcksfärd

Dagens tema - upptäcksfärd. Nu ska ni få höra: Hornstull är för många bara ett tunnelbanestopp, en koppling till knivar och horor, en bilpool full av människor som har betalat mer än några ynka horor för att få bo här, eller så kanske ni är en av dem som faktiskt bor i Hornstull och har betalat mer än några ynka horor för att få bo här. Min gode vän Kemal och jag bestämde oss idag för att upptäcka vad som döljer sig under detta ruffiga, smogfyllda ex-arbetarmekka.

För den som inte tidigare visste att hornstull har haft allt från tobaksodling, båtvarv och bordellverksamhet borde inte misströsta, några sådana lämningar hittar vi nämligen inte. Vi börjar nosa nere vid bergsundstrand och hittar egentligen bara några glada öldrickande ex-lattemamskvinnor som har fått ta sig ut på sin lediga (från barn) ex-lattemams-ölträff. Vi snusar gamla catch eucalyptus och känner oss som två goda pastiller som doftar sådär härliga fräscht(inte). vi går vidare. Vi spatserar längs hornsgatan som är ovanligt lugn och timid denna vårkväll, där hittar vi heller inget anmärkningsvärt. Vi ser den ståtliga Högalidskyrkan som ståtligt visar upp sina två lemmar som penetrerar "the almighty lord". Precis vad han behöver - lite gay lovin från en kyrkstav. Nåväl, vi blir häpna över dess pompa och ståt när vi står alldeles intill tornet, nu i efterhand vet jag att tornen faktiskt är 84 meter höga (vilket man känner borde vara tillräckligt för att få "the almighty lord" att pirra till). Vi blir hänförda, ungefär som att vi följer ljuset och bestämmer oss för att gå på en liten smal stig som delar av kyrkan med ett stup. Jag känner att kanske är det här jag tar mitt sista andetag, ger ifrån mig ett litet kvinnligt fnitterskrik och ser Kemal hitta ett fönster på kyrkan som han vill titta in i. Jag blir nervös, tittar in en sekund och tre skräckfilmer börjar spelas upp i mitt huvud. Snart hoppar något fram, vad ska det vara

denna gången, en clown, en sabeltandad hamster eller kanske den elaka Ursula som skrämt en till kiss-gränsen  när man var liten. Det hoppar inte upp något, lite till min besvikelse. Jag skriker till i nästa fönster där jag tror jag ser något, även där blir jag besviken. Vi hittar en uteliggare och en lekplats som inspekteras och används. Därefter hittar vi ett litet hål i en vägg där vi skymtar några fötter. Det kändes lite spännande bara för att de rörde sig, det gjorde ju inte uteliggaren. 

Vi ger ironiskt upp upptäcksfärden för kvällen och bestämmer att vi ska gå över långholmsbron. Little did we know vad som väntade oss. Vi gör det sjungandes, ser en tom blinkande polisbil som vi tror jagar illegala invandrare som gömmer sig i skogen, jag funderer på om Kemal kan kallas illegal och invandrare. Han är ju trots allt turk. I slutet av bron blir jag lite av en paparazzi med min sämsta mobilkamera ever. PLÖTSLIGT ser vi en ambulans, en räddningstjänst och en polisbil stå parkerad precis ute vid bryggorna vid norr mälarstrand. Något har hänt, dykare gör sig redo att hoppa i det mörka vattnet. Nyhetsstoff. Detta kommer ni alla få läsa om i tidningen imorgon. Ha! Som style by Mats brukar säga "kom ihåg vem ni hörde det av först".

Om man ska sammanfatta Hornstull med angränsande bro med ett ord skulle det bli - soulful

Holler